Tack för 2011

Med endast ett och ett halvt dygn kvar av detta år är det dax att summera det från min och Miltons sida sett. 2011 blev inte vad jag trott när jag för ett år sen stod och skålade in det, men för Milton har det allt som allt varit ett jättebra år. Han började förskolan i januari, utan några större problem, och har hela tiden trivts jättebra.
När året började var hans gång ganska trevande, men under början av året fick han kontroll och balans. Glädjen i hans ögon var otvetydlig när han i somras dessutom lärde sig hoppa jämfota!
Han har under året fått ett tal som gör mig stolt som en tupp. Förvisso är inte alla ord begripliga för utomstående, men han har ett ordförråd som imponerar och han pratar långa meningar. Mina favoritstunder på dagen är när vi äter middag tillsammans och sitter och pratar. Han har så mycket kloka funderingar som han delar med sig av.
Vi har installerat oss i ett nytt hem, i vårt lilla hus i Åkarp där vi båda trivs jättebra och känner oss trygga. Går vi ut en sväng hittar Milton själv hem och han säger att vi bor på "sjua tvåa".
Han hade en period i somras då det var jättejobbigt vid läggning och han var orolig och ledsen, men efter att vi pratat om det och vi kom överens om att han fick ha dörren öppen och en lampa tänd, så har det inte varit några problem. Det var i samband med att han fick lämna spjälsängen och sova i stor säng som detta hände, så det kan ju ha haft med det att göra.
Favoritsysselsättningar under året har varit att titta tåg på stationen i Åkarp, alltid med fika... Att bygga pussel, bygga lego, läsa böcker och givetvis att leka med hans älskade bilar. Något gosedjur han MÅSTE ha med sig har han än inte fått, men när han är hos mamma är det just nu hans "åttor" (råttor) från IKEA som ska bäras runt, packas ner, sovas med osv. Hans ambulans-nalle blev brädad av råttorna... Men dom ska stanna hos mamma, och vänta på honom där när vi åker iväg.
Milton har varit förhållandevis frisk hela året, med tanke på att det är hans första år på dagis. Det är först nu på vintern som sjukdomarna avlöst varann, men det får vi nog ta. Tror att vi överlag har en frisk liten pojke!

I somras gjorde vi inte så mycket, för vädret var inget vidare. Det blev lite småturer och lite utflykter, badade i poolen på baksidan av mitt hus några gånger, och lekte med kompisar.
Mest har han i år lekt med Vincent, Julia och Malva och det är även dom han pratar mest om. Tror han kommer att bli ganska ledsen när nu Vincent, som vi bor granne med, kommer att flytta i januari...
Vi har flugit till Finland två gånger i år, och hälsat på våra vänner där, och båda gångerna har han skött sig exemplariskt och varit väl medveten om att vi var högt uppe i luften.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Milton har slagit ut som den vackraste blomma detta år. Inget fyller mig så med glädje och lycka som att få vara med honom. Han ger mig så mycket värme, kärlek och fantastiska stunder att jag saknar honom så det värker i själen när han är ifrån mig.
Jag kommer att göra allt för att ge honom ett tryggt 2012, med många fina minnen och glada stunder.

Gott Nytt År önskar jag och mitt älskade Kryp!

Mellandagar

Då var Julen över för i år. Inte den jul jag hoppats på eller önskat för mig och Milton, men ändå ganska bra när jag väljer att titta på godbitarna. Jag hade ju Milton hos mig mest hela tiden, och det är vad som betyder något för mig.
Lillejul var vännerna från Trelleborg hos oss och vi åt tillsammans och öppnade julklappar. Milton blev mäkta förtjust i sina klappar som innehöll Lego! Sen var han även ganska förtjust i påsen paketet legat i...

Julafton körde vi till min mamma på förmiddagen och stannade tills vi ätit lunch och hunnit öppna klappar och lekt lite med dom. Milton fick bla två pussel, som snabbt blev favoriter bland klapparna.

Jag lyckades hålla honom vaken i bilen hem, så vi kunde ta en tupplur tillsammans innan hans pappa kom och var Tomte vid 15-tiden. Milton blev livrädd för tomten; jag överdriver inte! Han var vettskrämd och hans pappa fick ta av masken för att han skulle lugna sig. Sen delade han ut klapparna och satt kvar medan Milton öppnade sina paket. Så långt var allt väl.
Vi satt sen på golvet och byggde pussel, och jag kände att det körde lite konstigt i magen, så jag reste mig för att hinna ut på toaletten men hann inte innan jag kräkte över golvet... Milton ställer sig upp sekunden efter och kräker även han, över pussel och leksaker... Kan säga som så, att det var ingen höjdare att vara ensam mamma vid det laget... Jag kräkte inte mer, och Milton ulkade två gånger till utan att det kom nåt direkt, men vi var båda trötta och medtagna och orkade inte nåt. Så nån julmat åt vi inte. Jag hittade lite rester i kylen som vi försökte trycka i oss, och sen tog vi en lugn promenad med soporna innan vi slog oss ner i soffan och tittade på film. Inte den jul vi önskat oss, men en jul jag kommer att minnas...

Juldagen skulle Milton till sin pappa för att fira jul, men hans rädsla att bli smittad av magsjukan gjorde att Milton fick stanna hos mig, jag fick avboka mina planer för dagen/kvällen, planera om vad gällde mat osv, och ha en mysig kväll till med min son. Vi poppade popcorn på kvällen och tittade på Smurfarna och drack saft ur sugrör och troligtvis hade han en så bra dag med mamma att han inte ville sova... Det var ett helsicke vid läggningen, och det slutade med att han fick ligga hos mig i soffan när jag såg på film. Hela natten var orolig den oxå, och jag led så med honom. Han grät efter mig och sa att han ville vara hos mig och klamrade sig fast vid min arm...

Som om det inte räckte med elände har lilleman nu fått feber och öroninflammation och är hemma från dagis... I och för sig var det "lika bra" eftersom förskolechefen ringde igår och sa att vi idag skulle få lämna Milton till helt okänd person på förskolan, vilket jag ändå inte hade gjort. Vi är garanterade känd personal för Milton även under sammanslagningen på lov, och det är deras förbannade skyldighet att fixa det! Nu är han inte ens på sitt eget dagis, så även miljön är okänd för honom, och inte fan lämnar jag honom som en pryl för förvaring utan att han känner sig trygg och hemma! Att endast en av 10 från hans dagis jobbar i mellandagarna är inte Miltons eller mitt problem, och jag hoppas att mitt mail till förskolechefen idag gör att dom har klart för sig inför nästa vecka då Milton förhoppningsvis ska kunna vara i stöt igen!

Nu ser jag fram emot Nyår och gärna lite mindre sjukdomar än vad vi avslutar detta år med.

Dan före dan...

... före dopparedan!
Milton är för go, han har förstått det där med att när alla luckorna i kalendern är öppnade, DÅ kommer Tomten! Tack och lov lyckades jag idag fixa så det faktiskt kommer en tomte hem till oss på Julafton...
Idag var det sista dagen på dagis innan julledigheten. Jag har semester imorgon så han och jag ska få lite egen extratid, vilket alltid är välkommet.
Imorgon kväll kommer min bästa vän och hennes familj för att traditionsenligt fira LilleJul med mig/oss. Paketen ligger under granen och väntar, men risken är väl att dom får plockas bort när Milton och Julia kanske blir lite för nyfikna imorgon...

Den finaste klappen har jag redan fått, Milton hade gjort ett armband till mig på dagis. Jag tar INTE av mig det för allt smör i småland!

I övrigt önskar jag mig inget av den här julen mer än lugn och ro. Att få en fin Julafton med min älskade son, att få titta på någon/några av mina hyrda filmer när han somnat för kvällen och att få friskna till från min lunginflammation. Lite typiskt att bli sjuk såhär till jul, men föga förvånande pga tävling och diet...

Jag tror inte jag hinner skriva så mycket de närmaste dagarna, så lilleman och jag vill passa på att önska er en riktigt God Jul!

Luciafirande

Luciafirandet på Miltons dagis var i mina ögon ett fiasko. Vädret kan man inte råda över, och personalen hade gjort sitt bästa för att lösa situationen eftersom det regnade och stormade och den ursprungliga tanken att vara utomhus gick i stöpet. Miltons dagis är litet och ganska trångt, så det fanns ingen möjlighet för alla föräldrar och annat löst folk att vara inomhus. Istället serverades fikan på deras uteplats/vindskydd där barnen oxå sover om dagarna. Så långt, allt väl.
Sen samlade fröknarna ihop barnen för att sjunga sångerna dom övat in, och då skulle barnen sitta samlade på golvet och vi vuxna ombads att ställa oss utmed väggarna och kanske även utanför så att alla skulle se. Men givetvis; stirriga vuxna kan inte använda hjärnan utan trängde ihop sig så nära barnen man kunde med resultatet att endast de som var närmast såg något... Milton blev dessutom undanknuffad av mer än en förälder och ville inte vara med längre så han fick va i min famn och stå långt bak där han inte såg sina kompisar... Jag blir så jäkla irriterad på sånt!
Så Luciafirandet blev inte vad jag hoppats på. Inte en enda bild har jag av lilleman, och inget bra minne från hans första Lucia heller. Kvällen blev desto bättre när vi kom hem, vi gjorde vårt egna pussel och spelade Memory innan det var trött läggdax!

Luciadax

Hade bonusen att få ha Milton lite hos mig i helgen som gick, som kompensation för att han var hos sin pappa en dag förra helgen när jag var på årets enda julbord.
Jag bestämde mig för att vi skulle ha en toppendag tillsammans, och det hade vi verkligen! När han kom till mig på lördag eftermiddag började vi med att baka lussekatter:

På kvällen när vi ätit middag möblerade vi om lite i vardagsrummet och satte fåtöljerna framför tv´n med ett bord mellan oss och så poppade vi popcorn och blandade saft och startade en DVD med Smurfarna och gick på bio! Det var väldigt populärt, framförallt popcornen som var premiär för Milton!

Söndag morgon när vi ätit frukost och öppnat dagens lucka i adventskalendern körde vi till IKEA och handlade lite småsaker till vårt hem. Och sånt tar ju på krafterna...

Idag är det Lucia och i eftermiddag är det Lucia-firande på hans förskola. Hans pappa har köpt en tomtedräkt han ska ha på sig och jag har kameran redo. Längtar efter lilleman så det värker i magen! Finns inget finare än han! Han har nog märkt av att jag är lite nere på sistone, för han har varit väldigt mån om mig och frågat mig många gånger: "Är du glad, mamma?" Igår hade han för första gången på dagis frågat efter mig och gråtit lite, så nog är det en känslig liten kille jag har...

Redan December!

Jaha, då var vi en vecka in i December redan. De senaste veckorna har sprungit iväg, tiden har gått jättefort fram till min tävlning förra helgen, och sen helt plötsligt var allt över! Det var jätteroligt och jag är väldigt glad och nöjd över min prestation och är taggad inför nästa års satsning. Roligast var att Miltons pappa tog med lilleman för att titta och heja på mig! När jag var uppe på scenen hörde jag Miltons röst: "Heja mamma!"  och "Kom igen, mamma!" och det gjorde mig varmare än vad jag kan beskriva...

Enda bilden från tävlingen jag visar här, för det är ju trots allt Miltons blogg

I tisdags vaknade både Milton och jag med feber och ont i halsen, och efter ett läkarbesök fick vi reda på att det var halsfluss och så blev det till att vara hemma resten av veckan... Vi har mest myst hemma och hållt oss till stillsamma aktiviteter som att julpynta, måla, bygga pussel och leka med lera. Så här fint har vi fått det hemma hos oss nu!

I helgen gjorde vi ett besök på Mini-Zoo:et som djuraffären i Lomma/Hjärup har. Lika uppskattat som vanligt, även om det kanske blev lite traumatiskt för Milton eftersom jag "slogs" med den glupske geten som ville ta all mat från kaninerna, och blodvite uppstod när jag skar mig i fingret...

Nu vill vi ha en frisk Jul, och lugna dagar fram tills den är här. Julklapparna är så gott som klara, planen för firandet är så gott som klart och jag ser fram emot Julen även om den blir lite annorlunda i år.

Inre styrka

Upplevde en av de tuffaste veckorna i mitt liv förra veckan. Exakt vad som hände tänker jag inte gå in på här, men jag mådde så fruktansvärt dåligt och var helt ur balans. Tack vare mina fantastiska vänner och min underbare lille Milton lyckades jag ändå hitta styrkan inom mig och det känns som om jag tagit mig igenom det och kommit ut ytterligare lite starkare.

Hade lyckan att få lite bonustid med Milton i helgen då hans pappa och jag bytade denna lördagen mot nästa då jag önskade mig lite ledig tid även nästa helg eftersom det är sista helgen innan min tävling helgen efter!
Denna bonustid har inneburit mycket mysande, vilket har varit högt prioriterat från min sida. Vi har ätit våra middagar med levande ljus på bordet, har byggt mycket pussel, kramats och även tupplurat tillsammans. När vi i lördags kväll satt och åt middag kände jag mig lite sorgsen och Milton frågade: "mamma lessen?" Jag svarade att: "ja, mamma är lite ledsen för att hon inte har nån som tycker om henne." Då tittar min underbare, kloke lille son på mig och säger: "jag tycker om dig, mamma!" Och då sprutade mina lyckotårar...
Tänk så mycket man kan få av nån som är så liten!

Pusslande

Det är en ganska hektisk period just nu. Jag har mindre än tre veckor kvar till min tävling, och jag stiger upp tidigt varje morgon jag inte har Milton och promenerar en timme innan frukost. Sen är det träning på gymmet på kvällen, som följs av förbränningsträning på cykel eller löpband. Efter det är det matdax och fixa matlådor till kommande dag och packa träningsväska och allt annat som hör till ett hushåll. Och sen får jag lägga mig ganska tidigt för att sen orka upp till ekorrhjulet dagen efter igen... När jag har Milton ser dagarna lite annorlunda ut, då blir det sällan träning, men hans pappa och jag försöker hjälpas åt på helgerna så både han och jag får tid till träning och då får ju den andre av oss lite bonustid med vårt lilla hjärta!

Så med andra ord ramlar dagarna på, mest på rutin. Jag ser fram emot att tävla, både för genomförandets skull och för att ha det bakom mig och kunna koppla av och få mer tid över om kvällarna. Tänk så mycket tid jag haft om jag inte tränat! :) Vad skulle jag gjort då? Som så många andra; suttit i soffan och sett på tv, kanske..?

Milton har i förra veckan sagt det underbaraste man som mamma kan höra: "Jag älkar dig, mamma!" Gissa om jag smälte.... Givetvis "älkar pappa osså" för rättvisans skull. Milton är en "picke" medan mamma är en "picka". Pappa är ingen "gubbe" och ingen "picke", han är "Peter". Många funderingar i den lille mannens huvud...

Glada miner med kompisen Malva

Önskar oss båda en lugn höst och vinter, något åtminstone vi tycker att vi förtjänar, trots att det finns ondsinta personligheter som tycker något annat...

Kärlek!!! <3

2 månader till jul...

Mindre än två månader kvar till Julafton... Jag ser fram emot julen i år, med nån slags skräckblandad förtjusning. Det blir en annorlunda jul, Milton ska vara hos mig och vi får hitta nåt sätt att fira julen på bara han och jag. Det ska bli mysigt, men lite sorgligt samtidigt, att sitta ensamma bara vi två. Tror att jag kommer att sakna känslan av att ha en familj på julafton. Eller, jag VET att jag kommer att sakna det. Men sånt är livet, och det gäller att göra det bästa av det.
Redan nu har det kommit upp julsaker i butikerna, och Milton är fascinerad av alla ljus, tomtar och pynt han ser när vi är och handlar. Hoppas att jag har möjlighet att köpa en ren med släde att sätta på vårt tak på baksidan, tror det hade gjort sig... ;)

I fredags åt vi middag hos grannarna; frun i huset var gräsänka och vi hjälptes åt med maten medan pojkarna lekte. Roligt att ha hittat nya vänner så pass nära, och tråkigt att dom flyttar i januari...

Men dom flyttar inte så långt, och jag ska göra vad jag kan för att vi ska bibehålla kontakten!

Tror att Milton varit i en tillväxtperiod den senaste tiden. Han har ätit som en häst och det känns som om alla kläder blivit för små över en natt... Han är ju sällan eller aldrig svår med maten, men det märks ändå när han helt plötsligt äter ungefär dubbelt så mycket som normalt... Rensade tallriken häromdagen, och sen satte han sig under bordet och åt upp ärtorna han hade tappat under måltiden...

Höstfint

Hösten har slagit sina klor i mitt skåneland nu. Fast några dagar har mer varit som vinter, med minusgrader på morgonen fast strålande sol och vindstilla. Underbara dagar när det är så fint väder, och Milton och jag har utnyttjat så mycket av den tiden som möjligt till att vara utomhus.
Helgen som gick var egentligen en helg med hans pappa, men eftersom kompisen Malva fyllde 2 år på lördagen fick han följa med mig på kalas där. Så söndagen blev oxå vår, åtminstone för några timmar, och vi åkte till Bokskogen och promenerade, plockade ekollon och fikade.

Igår efter dagis körde vi till Hornbach och handlade lite höstblommor till krukorna jag har på framsidan och sen hjälptes vi åt med att plantera dom och städa bort lite löv från rabatter och uteplatserna.

När jag hämtade på dagis igår fick jag reda på att Milton själv kommit fram till sin fröken och sagt att han ville kissa på pottan! Duktiga, stora killen! Givetvis är det inte varje gång han gör det, men det är ett stort steg att han själv visar intresse för det. Varken jag eller hans pappa jagar på, det är nåt som kommer när det kommer, och på dagis ser han ju hur de stora barnen gör och vill såklart göra likadant!

Härliga helg!

Det har hänt mycket i mitt/vårt liv den senaste tiden, både på gott och ont. Det bästa är att jag och Milton har haft en så fantastisk helg tillsammans att jag nästan svävar på moln idag!
Redan i fredags när han kom till mig efter en vecka då vi nästan inte setts, var han så kramig och glad att se mig att jag lät honom vara uppe lite längre än vanligt bara för att få njuta av honom. Vi åt middag, körde och handlade och i affären kom han på att han själv kan köra "vagnen":

Och genast blev det kul att gå och handla!

Hem igen, packa upp varorna tillsammans, bygga lego, dricka saft, mysa i soffan med välling och Rorri Racerbil innan det blev nattning vid 19:30. Sen hade jag en riktig myskväll i soffan, med lite vin, ost, bröd, serranoskinka och salami... Lyxafton!

Lördag morgon gjorde vi inte så mycket, vädret var inte så inbjudande och vi sysselsatte oss inomhus så gott det gick. Efter lunch och vila körde vi hem till vännerna i Bunkeflo där det blev fika, dans till Pippi Långstrump och mestadels glada miner.
Milton har varit ganska snorig hela helgen och hostade rejält natten mellan lördag och söndag tills han vaknade och blev ledsen. Så jag höll honom ganska lugn hela söndagen för att inte förvärra något, han har ju förmågan att hosta tills han kräks... :( Vi tog en tur till Alnarpsparken och plockade ekollon, vi rensade min rabatt inför hösten, sopade uteplatsen, krattade ihop löv som man kunde hoppa i, sparkade lite boll och njöt av det fina höstvädret. Framåt kvällen fick han leka en stund med kompisen Vincent, vilket alltid är väldigt populärt!

Hans hosta var mycket bättre inatt, och snuvan likaså, så det blev lämning på dagis i morse i vanlig ordning, och vi håller tummarna för att helgen räckte för att han skulle krya på sig!

Nu har jag mindre än 7 veckor kvar till min tävling, och det enda jag tänker fokusera på fram tills dess är min träning, dieten, Milton och mitt jobb. Mina vänner som älskar mig vet att det är övergående och att jag inte menar nåt illa, det är en satsning jag gör nu och sen ska jag kunna fira en god jul med nära och kära!

Kökstjänstgöring

Milton är i en extrem "hjällpa-till"-ålder nu, där framförallt min matlagning är populär att lägga sig i... Så länge det inte handlar om knivar eller spisen låter jag honom hjälpa till efter förmåga, men oftast blir det duka bordet eller röra i en bunke som han får hålla sig till. Så fick jag den brillianta idén att köpa en leksaksspis till honom för att han ska kunna laga mat själv, och jakten på Blocket startade!

Igår fick jag så hem mitt fynd, ett helt kök till lilleman! Vi var inte hemma med det förrän det var läggdax för honom, men jag kunde ju inte vara så hjärtlös att förbjuda honom från att leka med det åtminstone en liten stund, så han fick gå loss med de få redskap jag än så länge har till honom. Resultatet blev ugnsbakad Volvo XC60 och en välstekt Renault Twingo....

Nu dröjer det tyvärr några dagar innan han är hos mig igen och har möjlighet att leka med sitt kök, men då har jag förhoppningsvis fått hem köksredskapen jag beställt på nätet så han kan experimentera fullt ut! Både jag och hans far tycker att det är en ypperlig idé att göra honom intresserad av matlagning så vi i framtiden kan lägga över det på Milton... ;)

Mycket snack

De senaste veckorna har inneburit en explosion i Miltons pratande. Han babblar konstant! Allt är inte begripligt om man inte träffar honom så mycket som jag gör. Men han har ett otroligt ordförråd och berättade för mig i förrgår att på motorvägen kör man fort, och på en vanlig väg kör man bara snabbt... Och dagen innan sa han att han ville inte ha en bebis, men han ville ha en katt och den ska heta Pickis. (Min mamma har en pick-up som vi kallar pickis...)

Jag har gått upp en timme i tid från 1 september och det känns verkligen. Eftermiddagen/kvällen blir så mycket kortare och det kräver mer planering och förberedelse från min sida vad gäller mat, aktiviteter, träning, handling och annat. Jag vill ju att tiden jag har med Milton ska innebära någotsånär med kvalitet och inte bara en massa måsten, så när jag inte har honom försöker jag få undan så mycket som möjligt. Det i sin tur innebär ju att jag får försaka en del saker jag vill hinna med, för tiden räcker faktiskt inte till allt. De här veckorna fram till tävling (11 veckor kvar) kommer att vara tuffa och fullspäckade, med lite tid för vänner, umgänge och trevligheter. Fokus blir träningen, mitt välmående och Milton. Allt det där andra får jag ta igen efter tävlingen, och då ska det bli skönt att fira jul!

Gott med kladdig ost!

Milton frågar efter mormor varje dag, så till helgen ska vi åka och hälsa på henne. Förra helgen var han hos farmor och farfar och enligt hans pappa har lilleman nu lärt sig att säga Farmor och Farfar! Mormor har han sagt länge och tydligen rört till det lite och kallat farfar oxå för mormor, men nu verkar han ha rett ut det hela! Men han kan kalla folk vad han vill, vi vet vad han menar, och vem kan säga nej till de här ögonen?

VAB

I förra veckan åkte lilleman på nån magsjuka, och hade den dåliga smaken att kräka över frukostbordet på dagis redan på måndagen. Så jag fick stanna hemma med honom resten av veckan eftersom det tog ända till fredagen innan han ville börja äta igen.
Man han var ganska pigg och glad hela tiden, även om orken var sådär.
En tur till skogen för att titta på sniglar orkade vi med på torsdagen, och på fredagseftermiddagen åkte vi till vännerna i Trelleborg där det var Palmfestival. Det blev lite karuseller för Miltons del, vilket var så populärt att världen rasade för honom när biljetterna var slut och det var dax att gå därifrån...

Milton och kompis Julia i tåget

För att få honom att glömma karusellerna och sluta skrika gick vi in till lekplatsen i stadsparken och då visade det sig att Milton nog var rätt trött...

Nu är han pigg, frisk och sitt vanliga matgalna jag, och han är tillbaka på förskolan. Nattrutinerna har blivit mycket bättre och det är varken skrik eller gråt vid läggning längre! Han vill ha dörren till sitt rum öppen när han ska sova och det är ju helt okej. Sen vaknar han nån gång på natten och ropar på mig, men det räcker att jag ropar tillbaka att jag är här och att jag sover, så somnar han om igen!

Så nu känns det som om både det ena och det andra ordnar sig och jag känner mig glad och positiv.

Renoveringen klar!

Helgen är gången och jag har fått klart Miltons rum lagom tills att han kommer till mig igen idag! Hoppas han blir nöjd, för det är jag!

Den blivande fondväggen före målning

Fondväggen efter målning!

Bården i närbild

Totalt har jag inte ens lagt 100 kronor på renoveringen, tack vare att Miltons pappa hade färg över sen tidigare och att jag varit lite om mig och kring mig när det gällde exempelvis bården.
Hittade även en nattlampa som nu sitter i vägguttaget som kanske kan hjälpa lilleman att känna sig lite tryggare vid läggningen. Vi får väl se ikväll....

Renovering

Efter att ha haft den jäkligaste förkylning på många år, har jag nu sakteliga börjat repa mig igen. Träningslusten är tillbaka, vilket är ett gott tecken.
Milton har varit hos mig två kvällarn och det har varit underbart, trots att det även varit väldigt jobbigt. Hans nattrutiner funkar fortfarande inte, och båda kvällarna har han vaknat efter någon timmes sömn och varit ledsen för att jag inte varit där. Men till slut har han somnat om igen, båda kvällarna i egen säng, och utan att jag varit i rummet. Så kanske, kanske, kanske kan jag se ljuset i tunneln!

Helgen är Milton-fri, om inte hans pappa behöver avlastning, och då ska jag ge mig i lag med att renovera lillemans rum. Lite färg på väggarna, ommöblering och en bård på fondvägg är det tänkta resultatet. Hann igår maskera och börja måla kanterna och kom då på att efterbilder är roligare om man har förebilder, så här är dom:

Samma tråkiga gula färg som jag hade i mitt rum

Spjälsängen är nu ett minne blott och är till salu!

Tänk om en god fé kunde svänga förbi Åkarp och ge mig ett presentkort på IKEA så jag kunde gå loss och köpa fina saker till Miltons rum! Känns lite tråkigt att jag inte kan ge honom det jag vill, men å andra sidan tror jag inte att han blivit lyckligare av det.
Däremot blir han väldigt lycklig när mamma tar med honom till Tasty House på Burlöv Center för att äta "gasch"!

Liten kille - stor glass!

Ute råder hösten fortfarande. I morse tittade jag på termometern och såg att den stod på 13 grader. Helt ärligt har jag börjat fundera över hur jag ska julpynta huset... Och om jag ska ha en lysande tomte på taket, eller kanske renar med släde? Vi är i augusti!!! Man ska kunna bada nu!!

Sensommarlöfte

Jag hade verkligen sett fram emot den här sommaren. Minns hur jag i våras fantiserade och planerade hur det skulle bli fina dagar på stranden, utfärder både med bil och cykel, umgänge med vänner och familj och en massa fina minnen att bunkra upp med inför höst och vinter.
Men så blev det inte riktigt..
Regn, regn och åter regn satte käppar i hjulet för både stranddagar och cykelutfärder. Att sen min cykel blev stulen förbättrade inte direkt oddsen för den typen av aktivitet...
Visst kunde man trotsat vädret och gjort mer ändå, men på nåt vis gjorde besvikelsen av att varje dag vakna upp till regn att jag helt enkelt inte orkade!

Men det är inte bara regnet som står till skuld för en dålig sommar. Faktum är att jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare mått så dåligt och varit så ledsen inombords som jag varit de senaste månaderna. Jag har försökt att bita ihop för Miltons skull, men jag är rädd för att han ändå märkt av det eftersom han ganska ofta kommit fram till mig och sagt: "Mamma lessen.."

Jag behöver bryta den här tråkiga banan jag snurrar runt i. Jag behöver hitta glädje, lättsamhet och frid i sinnet; för min och för Miltons skull. Det är för tidigt för ett nyårslöfte, så jag kallar det mitt sensommarlöfte. Dax att plocka fram magkänslan, kombinera den med förnuftet och hitta vägen dit!

Tillbaka till verkligheten

Så fort en sk sommar går! Semester och föräldraledighet är slut för denna gång och jag har faktiskt ingen aning om vart veckorna tagit vägen? Denna sommar har förvisso varit den sämsta i historien, med ett konstant regnande som gjort att lusten att vara ledig försvunnit. Det har inte gått att planera in något kul heller, direkt, utan jag har tagit dagarna som dom kommit och försökt efter bästa förmåga att göra något kul varje dag för lilleman.
Vi har varit i Folkets Park i Malmö några gånger, och det är populärt. Likaså var karusellerna på Gislövs Marknad poppis:

En mindre rolig sak som hänt under ledigheten är att Miltons sovrutiner har övergått till en smärre katastrof. Från att vi sen han var 4 månader bara ha lagt honom i sängen och gått ut från rummet har det nu övergått till en kamp där han vägrar att sova ifall vi inte är i rummet! Det har varit många jobbiga kvällar på rad... Hos mig sover han nu i stor säng och kan själv gå ut om han vaknar, och igår var första natten som han kom in till mig, lugnt och sansat när han vaknade, utan skrik och såg tom ganska glad ut! Så kanske, kanske, kanske tryggheten är på väg tillbaka... På förskolan sa dom att det är vanligt med en period av separationsångest i denna åldern, och nu har han ju under några veckor bara varit med mamma och pappa och vant sig vid att ha oss hela tiden.

Jag har njutit av att få tupplura med lilleman under ledigheten, och vem hade inte velat ligga bredvid en sån här goding?

Eftersom Miltons pappa och jag har delat på tiden med lilleman även under semestern så har jag även haft en hel del tid för mig själv. Det har ju INTE blivit så mycket solande som jag önskat... men däremot har det blivit ordentligt med träning, goda middagar, några besök på Lilla Torg, och faktiskt ett bröllop oxå. Min fina vän Malou blev den 6 augusti fru Holmström! Hon var en sagolikt vacker brud, och själv försökte jag så gott jag kunde:

Men nu är det åter till verkligheten, snart går jag upp i arbetstid och får lite mindre tid med Milton, men å andra sidan lite mer pengar som vi kan ha glädje av. En tuff höst väntar där jag ska få ihop arbetslivet och mammalivet med min tävlingssatsning, men jag ser fram emot det och gör det med glädje!

En regnig semester...

Ännu så länge har det inte varit något optimalt semesterväder, men just nu spelar det mig ingen roll. Tycker att den grå himlen, de regntunga molnen och de kladdiga lerpölarna speglar hur jag mår rätt bra...
Bestämde mig i alla fall idag för att inte låta vädret komma ivägen mer för roliga dagar. Så from imorgon när Milton är hos mig igen ska vi trotsa vädret och klä oss för utedagar i alla fall!
Sen har det ju varit några fina dagar, och då har vi verkligen passat på att utnyttja dom. Lekplatser, lekträffar, matat ankor, tittat på tåg, tittat på djur och tagit cykelturer. I alla fall innan min cykel blev stulen helgen som gick...

Lite bad har det blivit

Och morgonmys i mammas säng...

Och på födelsedagen fick han köra bil!

En rolig sak är att lilleman på sin födelsedag började säga sitt namn.... "Bitton" säger han, och slår sig själv på bröstet...


Lek med Malva!

Har denna helg och en vecka kvar med lilleman innan han ska på dagis igen och vardagen tar vid. Hoppas vi ska få några fina dagar, med sol i sinnet även om den lyser med sin frånvaro på himlen!

Krypet fyller år idag!

Stort grattis till dig, min älskade lille Milton! Idag är det två år sen du såg ljuset och världen utanför min mage. Jag tror aldrig att jag kommer att glömma hur det var, hur det kändes, hur ont det gjorde, hur trött jag var och hur lycklig jag kände mig när det var över och du låg slemmig och härlig på min mage! Jag lovade mig själv då att aldrig mer gå igenom nåt sånt igen, men nu när tiden gått och du börjar bli stor så kommer faktiskt längtan efter en liten igen...

Du är en sån fantastisk liten kille, så beskedlig, lugn och med glimten i ögat. Du härmar allt jag gör och vill hjälpa till med allt. Du härmar allt jag säger och vill göra dig förstådd. Du älskar din mamma och din pappa, och du flirtar glatt med alla du möter så länge nån av oss är i trygg närhet. Annars är du ganska blyg, vilket vi uppskattar!
Du har ett ego som heter duga, allt just nu är "min" och "mitt", men till vissa speciellt utvalda delar du med dig och bjuder gärna på din mat och dricka. Bestämd är du oxå; härom morgonen bara skulle du halvligga i min säng och kommenderade mig till att hissa huvudänden och starta tv:n, och sen blev jag minsann nerskickad för att hämta vällingen oxå... Glidare!

På söndag ska jag ha kalas för dig, och redan på lördag kommer jag att uppvakta dig på morgonen med paketer. Idag får jag träffa och pussa på dig en stund innan du återgår till kvällen med din pappa. För även om du inte har koll på att det är din födelsedag så vill ju både jag och din pappa att du ska ha en riktigt bra dag, för du är det finaste vi har!

Hjälper mamma på jobb!

Första veckan gången

Förra veckan var jag föräldraledig med Milton eftersom förskolan är stängd för sommaren. Och vilken härlig vecka det var!! Så mysigt vi haft, lilleman och jag! En hel del i sällskap med andra, men mycket själva, vilket jag uppskattar massor. Duktiga killen hänger ju även med mig till gymmet så en hel del träning har vi oxå hunnit med.
I onsdags åkte vi in till Folkets Park och hade en mysig eftermiddag. Vi tittade på djur, busade på lekplatsen, åt glass och njöt av det fina vädret. Tyvärr blev det inga karuseller åkta, för jag vågade inte lämna vagnen utan tillsyn, så det får bli nästa gång och då när vi har sällskap med oss.



Gott med glass!

Lillemans sömn har varit rätt okej den gångna veckan. En morgon lät han mig sova till halv åtta! Och tidigare än halv sju har han inte väckt mig. Sen har vi haft en mysig morgonrutin med välling och tecknat i min säng...

Notera raggarbrännan på armarna... :)

En dag var vi hemma hos fd grannar och lekte i deras trädgård, grillade, testade brandvarnarna, solade och grävde i sandlådan. Det gör vi snart om igen!
Helgen som gått var Milton hos sin pappa, så jag har kämpat hemma med att renovera min trappa. Den är i tråkig, lackad träfärg och med heltäckningsmatta på stegen. Den ska bli fräscht vit och med en svart plastmatta på stegen istället. Tror att det kommer att bli väldans bra, men det är väldans mycket jobb oxå...

Sommar på gång!

Igår var jag lite stressad efter jobb, hade mycket jag ville och skulle hinna med när jag hämtat Milton. Men jag fattade ett klokt beslut och struntade i alltihop och blåste upp hans nya pool så han fick inviga den på uteplatsen istället:

Och på så vis blev det två flugor i en smäll då jag passade på att shamponera in honom när han ändå var i vatten, så vi slapp kvällsbadet.
Det här avbrottet från alla måsten var precis vad jag behövde, för sen bara flöt allt på! Jag bäddade rent, tvättade en maskin, vek tvätt, dammsög nedanvåningen, handlade, lagade middag, nattade lilleman, gick med sopor, betalade räkningar, rensade ogräs, vattnade blommor och hann även slappa en stund på altanen och prata i telefon. En riktigt bra och effektiv kväll!

Just nu är Åkarp ingen rolig ort att köra i. Som om det inte räcker med de tråkiga bommarna vid järnvägsövergången mot Lomma där man alltid blir stående i vad som känns som en evighet, har man nu påbörjat ett vägarbete mitt på gamla Lundavägen. Detta har gjort att dom satt upp tre trafikljus så man snällt får stå där och vänta i något som ÄR en evighet för att man ska få köra. Så som det är nu gäller det verkligen att planera sin körning och köra i god tid när man ska nånstans...

Något som däremot är roligt är att jag igår betalde in tävlingslicensen för i år, vilket innebär att om allt går enligt planen kommer jag att tävla på Decembercupen i Lund! Och den här lille killen kommer kanske och hejar på sin mamma:

Äter laxbullar i tomatsås...