Sensommarlöfte

Jag hade verkligen sett fram emot den här sommaren. Minns hur jag i våras fantiserade och planerade hur det skulle bli fina dagar på stranden, utfärder både med bil och cykel, umgänge med vänner och familj och en massa fina minnen att bunkra upp med inför höst och vinter.
Men så blev det inte riktigt..
Regn, regn och åter regn satte käppar i hjulet för både stranddagar och cykelutfärder. Att sen min cykel blev stulen förbättrade inte direkt oddsen för den typen av aktivitet...
Visst kunde man trotsat vädret och gjort mer ändå, men på nåt vis gjorde besvikelsen av att varje dag vakna upp till regn att jag helt enkelt inte orkade!

Men det är inte bara regnet som står till skuld för en dålig sommar. Faktum är att jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare mått så dåligt och varit så ledsen inombords som jag varit de senaste månaderna. Jag har försökt att bita ihop för Miltons skull, men jag är rädd för att han ändå märkt av det eftersom han ganska ofta kommit fram till mig och sagt: "Mamma lessen.."

Jag behöver bryta den här tråkiga banan jag snurrar runt i. Jag behöver hitta glädje, lättsamhet och frid i sinnet; för min och för Miltons skull. Det är för tidigt för ett nyårslöfte, så jag kallar det mitt sensommarlöfte. Dax att plocka fram magkänslan, kombinera den med förnuftet och hitta vägen dit!