Vi hoppas på vår...

Den här segdragna vintern gör oss inget gott alls längre. Småsjuka, trötta och allmänt kinkiga kan man väl beskriva allmäntillståndet. Milton frågar ofta när vintern tar slut, när vi ska slippa overall, överdragsbyxor och vantar... Vi pratar mycket om våren som ska komma, och vi har letat lite vårtecken hemmavid och hittade bla de första blommorna som kämpat sig upp!

När jag frågar Milton vad han vill göra nästa gång vi ska ses, är svaret oftast att han vill lägga pussel, läsa, leka med bilarna och rita... Härligt att hans önskemål för att få en perfekt kväll med mamma inte är svårare än så för mig att bemöta.

Nu till helgen ska vi i alla fall göra lite mer än att bara va hemma och leka. Tanken är att vi på fredag när jag hämtat på dagis ska köra till Hemmakväll där han får välja en film att hyra och även handla hem lite av deras fenomenala godis (har ni inte provat de chokladdoppade popcornen har ni missat något...). Så fredag blir en filmkväll i soffan som för min del med största sannolikhet kommer att kantas med 2000 "varför då?" under filmens gång...

På lördag kväll ska vi ut och äta på restaurang! Vi gjorde ju det strax före jul, lilleman och jag, och det pratar han fortfarande mycket om. Så det blir en repris på Jensens-besöket, men denna gång med lite sällskap av en annan familj om dom är friska och krya.

Så inför stundande restaurangbesök blev Milton klippt igår. Han var mäkta stolt över hur fin han blev, och jag är mäkta stolt över att han står helt stilla i duschen och låter mig köra med trimmern tills jag är nöjd med resultatet...

Han har även bestämt att han ska ha en vit tröja med knappar på när vi ska ut och äta. Lite fundersam är jag, för jag kan inte minnas att han har någon sådan...? Kanske en pik om att vi borde köpa en?

Just nu är han den motor jag behöver för att ta ett steg till, och ett steg till, och ett steg till... Han ger mig så fantastiskt mycket LIV och jag kan ibland känna hur jag slår på autopiloten och låter bli att tänka och känna när han inte är hos mig, för att sen ta igen det tusenfalt när han är hos mig igen. Bara den känslan när jag hämtar på dagis och han ser mig och hela han spricker upp i det mest äkta leende som går att uppbringa och han kastar sig i min famn... Eller när han sträcker upp sin lilla hand till min när vi går över gården till bilen... Eller när han säger att han inte kan sitta själv i soffan när vi ser på tv, för han behöver sitta i mitt knä för att må bra... Eller när han säger att han vill va hos mig alltid... Eller när han pussar mig på näsan och säger att "du är inte alls gammal, mamma!"...

Kan det inte bli fredag nu!!!! :)

VABruari

Hörde/läste att februari kallas VABruari. Börjar förstå varför, bara några dagar in i månaden... För krya är vi inte! En vecka i värmen med sol, bad, drinkar och obegränsat med glass hade gjort både mig och lilleman gott.
Det är inte så att vi är riktigt sjuka, utan det ligger liksom och pyr, men vill inte riktigt bryta ut. I lördags var i och för sig Milton mer krasslig än så. Vi hade tagit oss till Malmö Arena för att titta på ishockey och under matchens gång blev lilleman allt varmare och till slut satt han nästan och somnade i min famn... När vi kom hem sen ville han knappt äta, men jag fick i honom dricka i alla fall. Han fick ligga i soffan fullt påklädd och med filt och skakade så han frös. :(
Slutligen somnade han där, och jag tittade på Melodifestivalen samtidigt som jag försiktigt klappade på den varma lilla kroppen. Inte ens lördagsgodis lockade honom!

Mäktig entré för Mif, så vill jag oxå ha det när jag kommer till jobb

 



Febriga ögon...



Nerbäddad i soffan till Melodifestivalen

Och till slut somnar man....

I söndags gjorde vi ett väldigt uppskattat besök på Malmö Museer. Vi började med Malmöhus och det tog inte lång tid för Milton att fatta att detta är ett ställe där man kan få reda på hur mycket som helst av sånt man är nyfiken på! Så frågorna haglade och han sög in all nyvunnen kunskap som en svamp.

Även Tekniska Museet var populärt, att kunna gå in i en ubåt, att se hur det ser ut i en cockpit på ett flygplan, titta på gamla bilar och se hur en ångmotor fungerar. Även det lilla leklandet som byggts ut sen jag var där sist var väldigt populärt.

Tycker att det är fantastiskt hur mycket man får för de 40kr det kostar att gå in där, när man jämför med hur mycket det kostar att gå på ett lekland eller på ett badland... Sen blev jag rätt sned på att det ska kosta 15kr i timmen att parkera där... Snacka om att ta igen för billigt inträde!

Roligt hade vi det i alla fall! :)

Leklandet på Tekniska Museet

Snart väntar en helg utan Milton, men jag tror nog att vi ses lite ändå; det brukar nästan alltid bli så. Kanske hans pappa vill träna, och då ställer jag såklart upp och får lite extratid med den viktigaste lilla människan i min värld. Tänk om han visste vilken makt han besitter, hur viktig han är för mig och hur mycket han betyder. Om han så bara uppfattar en bråkdel av den kärlek jag känner för honom så måste han känna sig som den mest älskade pojken på jorden! Och när han vid nattningen säger till mig att det bästa på hela helgen varit att vi varit hemma och myst så mycket, och att han älskar mig till månen och tillbaka... Ja, jag finner inga ord, men mina tårar rinner av lycka för denna perfekta lilla varelse.