Mycket snack

De senaste veckorna har inneburit en explosion i Miltons pratande. Han babblar konstant! Allt är inte begripligt om man inte träffar honom så mycket som jag gör. Men han har ett otroligt ordförråd och berättade för mig i förrgår att på motorvägen kör man fort, och på en vanlig väg kör man bara snabbt... Och dagen innan sa han att han ville inte ha en bebis, men han ville ha en katt och den ska heta Pickis. (Min mamma har en pick-up som vi kallar pickis...)

Jag har gått upp en timme i tid från 1 september och det känns verkligen. Eftermiddagen/kvällen blir så mycket kortare och det kräver mer planering och förberedelse från min sida vad gäller mat, aktiviteter, träning, handling och annat. Jag vill ju att tiden jag har med Milton ska innebära någotsånär med kvalitet och inte bara en massa måsten, så när jag inte har honom försöker jag få undan så mycket som möjligt. Det i sin tur innebär ju att jag får försaka en del saker jag vill hinna med, för tiden räcker faktiskt inte till allt. De här veckorna fram till tävling (11 veckor kvar) kommer att vara tuffa och fullspäckade, med lite tid för vänner, umgänge och trevligheter. Fokus blir träningen, mitt välmående och Milton. Allt det där andra får jag ta igen efter tävlingen, och då ska det bli skönt att fira jul!

Gott med kladdig ost!

Milton frågar efter mormor varje dag, så till helgen ska vi åka och hälsa på henne. Förra helgen var han hos farmor och farfar och enligt hans pappa har lilleman nu lärt sig att säga Farmor och Farfar! Mormor har han sagt länge och tydligen rört till det lite och kallat farfar oxå för mormor, men nu verkar han ha rett ut det hela! Men han kan kalla folk vad han vill, vi vet vad han menar, och vem kan säga nej till de här ögonen?