Luciafirande

Luciafirandet på Miltons dagis var i mina ögon ett fiasko. Vädret kan man inte råda över, och personalen hade gjort sitt bästa för att lösa situationen eftersom det regnade och stormade och den ursprungliga tanken att vara utomhus gick i stöpet. Miltons dagis är litet och ganska trångt, så det fanns ingen möjlighet för alla föräldrar och annat löst folk att vara inomhus. Istället serverades fikan på deras uteplats/vindskydd där barnen oxå sover om dagarna. Så långt, allt väl.
Sen samlade fröknarna ihop barnen för att sjunga sångerna dom övat in, och då skulle barnen sitta samlade på golvet och vi vuxna ombads att ställa oss utmed väggarna och kanske även utanför så att alla skulle se. Men givetvis; stirriga vuxna kan inte använda hjärnan utan trängde ihop sig så nära barnen man kunde med resultatet att endast de som var närmast såg något... Milton blev dessutom undanknuffad av mer än en förälder och ville inte vara med längre så han fick va i min famn och stå långt bak där han inte såg sina kompisar... Jag blir så jäkla irriterad på sånt!
Så Luciafirandet blev inte vad jag hoppats på. Inte en enda bild har jag av lilleman, och inget bra minne från hans första Lucia heller. Kvällen blev desto bättre när vi kom hem, vi gjorde vårt egna pussel och spelade Memory innan det var trött läggdax!