Tack för 2011

Med endast ett och ett halvt dygn kvar av detta år är det dax att summera det från min och Miltons sida sett. 2011 blev inte vad jag trott när jag för ett år sen stod och skålade in det, men för Milton har det allt som allt varit ett jättebra år. Han började förskolan i januari, utan några större problem, och har hela tiden trivts jättebra.
När året började var hans gång ganska trevande, men under början av året fick han kontroll och balans. Glädjen i hans ögon var otvetydlig när han i somras dessutom lärde sig hoppa jämfota!
Han har under året fått ett tal som gör mig stolt som en tupp. Förvisso är inte alla ord begripliga för utomstående, men han har ett ordförråd som imponerar och han pratar långa meningar. Mina favoritstunder på dagen är när vi äter middag tillsammans och sitter och pratar. Han har så mycket kloka funderingar som han delar med sig av.
Vi har installerat oss i ett nytt hem, i vårt lilla hus i Åkarp där vi båda trivs jättebra och känner oss trygga. Går vi ut en sväng hittar Milton själv hem och han säger att vi bor på "sjua tvåa".
Han hade en period i somras då det var jättejobbigt vid läggning och han var orolig och ledsen, men efter att vi pratat om det och vi kom överens om att han fick ha dörren öppen och en lampa tänd, så har det inte varit några problem. Det var i samband med att han fick lämna spjälsängen och sova i stor säng som detta hände, så det kan ju ha haft med det att göra.
Favoritsysselsättningar under året har varit att titta tåg på stationen i Åkarp, alltid med fika... Att bygga pussel, bygga lego, läsa böcker och givetvis att leka med hans älskade bilar. Något gosedjur han MÅSTE ha med sig har han än inte fått, men när han är hos mamma är det just nu hans "åttor" (råttor) från IKEA som ska bäras runt, packas ner, sovas med osv. Hans ambulans-nalle blev brädad av råttorna... Men dom ska stanna hos mamma, och vänta på honom där när vi åker iväg.
Milton har varit förhållandevis frisk hela året, med tanke på att det är hans första år på dagis. Det är först nu på vintern som sjukdomarna avlöst varann, men det får vi nog ta. Tror att vi överlag har en frisk liten pojke!

I somras gjorde vi inte så mycket, för vädret var inget vidare. Det blev lite småturer och lite utflykter, badade i poolen på baksidan av mitt hus några gånger, och lekte med kompisar.
Mest har han i år lekt med Vincent, Julia och Malva och det är även dom han pratar mest om. Tror han kommer att bli ganska ledsen när nu Vincent, som vi bor granne med, kommer att flytta i januari...
Vi har flugit till Finland två gånger i år, och hälsat på våra vänner där, och båda gångerna har han skött sig exemplariskt och varit väl medveten om att vi var högt uppe i luften.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Milton har slagit ut som den vackraste blomma detta år. Inget fyller mig så med glädje och lycka som att få vara med honom. Han ger mig så mycket värme, kärlek och fantastiska stunder att jag saknar honom så det värker i själen när han är ifrån mig.
Jag kommer att göra allt för att ge honom ett tryggt 2012, med många fina minnen och glada stunder.

Gott Nytt År önskar jag och mitt älskade Kryp!

Mellandagar

Då var Julen över för i år. Inte den jul jag hoppats på eller önskat för mig och Milton, men ändå ganska bra när jag väljer att titta på godbitarna. Jag hade ju Milton hos mig mest hela tiden, och det är vad som betyder något för mig.
Lillejul var vännerna från Trelleborg hos oss och vi åt tillsammans och öppnade julklappar. Milton blev mäkta förtjust i sina klappar som innehöll Lego! Sen var han även ganska förtjust i påsen paketet legat i...

Julafton körde vi till min mamma på förmiddagen och stannade tills vi ätit lunch och hunnit öppna klappar och lekt lite med dom. Milton fick bla två pussel, som snabbt blev favoriter bland klapparna.

Jag lyckades hålla honom vaken i bilen hem, så vi kunde ta en tupplur tillsammans innan hans pappa kom och var Tomte vid 15-tiden. Milton blev livrädd för tomten; jag överdriver inte! Han var vettskrämd och hans pappa fick ta av masken för att han skulle lugna sig. Sen delade han ut klapparna och satt kvar medan Milton öppnade sina paket. Så långt var allt väl.
Vi satt sen på golvet och byggde pussel, och jag kände att det körde lite konstigt i magen, så jag reste mig för att hinna ut på toaletten men hann inte innan jag kräkte över golvet... Milton ställer sig upp sekunden efter och kräker även han, över pussel och leksaker... Kan säga som så, att det var ingen höjdare att vara ensam mamma vid det laget... Jag kräkte inte mer, och Milton ulkade två gånger till utan att det kom nåt direkt, men vi var båda trötta och medtagna och orkade inte nåt. Så nån julmat åt vi inte. Jag hittade lite rester i kylen som vi försökte trycka i oss, och sen tog vi en lugn promenad med soporna innan vi slog oss ner i soffan och tittade på film. Inte den jul vi önskat oss, men en jul jag kommer att minnas...

Juldagen skulle Milton till sin pappa för att fira jul, men hans rädsla att bli smittad av magsjukan gjorde att Milton fick stanna hos mig, jag fick avboka mina planer för dagen/kvällen, planera om vad gällde mat osv, och ha en mysig kväll till med min son. Vi poppade popcorn på kvällen och tittade på Smurfarna och drack saft ur sugrör och troligtvis hade han en så bra dag med mamma att han inte ville sova... Det var ett helsicke vid läggningen, och det slutade med att han fick ligga hos mig i soffan när jag såg på film. Hela natten var orolig den oxå, och jag led så med honom. Han grät efter mig och sa att han ville vara hos mig och klamrade sig fast vid min arm...

Som om det inte räckte med elände har lilleman nu fått feber och öroninflammation och är hemma från dagis... I och för sig var det "lika bra" eftersom förskolechefen ringde igår och sa att vi idag skulle få lämna Milton till helt okänd person på förskolan, vilket jag ändå inte hade gjort. Vi är garanterade känd personal för Milton även under sammanslagningen på lov, och det är deras förbannade skyldighet att fixa det! Nu är han inte ens på sitt eget dagis, så även miljön är okänd för honom, och inte fan lämnar jag honom som en pryl för förvaring utan att han känner sig trygg och hemma! Att endast en av 10 från hans dagis jobbar i mellandagarna är inte Miltons eller mitt problem, och jag hoppas att mitt mail till förskolechefen idag gör att dom har klart för sig inför nästa vecka då Milton förhoppningsvis ska kunna vara i stöt igen!

Nu ser jag fram emot Nyår och gärna lite mindre sjukdomar än vad vi avslutar detta år med.

Dan före dan...

... före dopparedan!
Milton är för go, han har förstått det där med att när alla luckorna i kalendern är öppnade, DÅ kommer Tomten! Tack och lov lyckades jag idag fixa så det faktiskt kommer en tomte hem till oss på Julafton...
Idag var det sista dagen på dagis innan julledigheten. Jag har semester imorgon så han och jag ska få lite egen extratid, vilket alltid är välkommet.
Imorgon kväll kommer min bästa vän och hennes familj för att traditionsenligt fira LilleJul med mig/oss. Paketen ligger under granen och väntar, men risken är väl att dom får plockas bort när Milton och Julia kanske blir lite för nyfikna imorgon...

Den finaste klappen har jag redan fått, Milton hade gjort ett armband till mig på dagis. Jag tar INTE av mig det för allt smör i småland!

I övrigt önskar jag mig inget av den här julen mer än lugn och ro. Att få en fin Julafton med min älskade son, att få titta på någon/några av mina hyrda filmer när han somnat för kvällen och att få friskna till från min lunginflammation. Lite typiskt att bli sjuk såhär till jul, men föga förvånande pga tävling och diet...

Jag tror inte jag hinner skriva så mycket de närmaste dagarna, så lilleman och jag vill passa på att önska er en riktigt God Jul!

Luciafirande

Luciafirandet på Miltons dagis var i mina ögon ett fiasko. Vädret kan man inte råda över, och personalen hade gjort sitt bästa för att lösa situationen eftersom det regnade och stormade och den ursprungliga tanken att vara utomhus gick i stöpet. Miltons dagis är litet och ganska trångt, så det fanns ingen möjlighet för alla föräldrar och annat löst folk att vara inomhus. Istället serverades fikan på deras uteplats/vindskydd där barnen oxå sover om dagarna. Så långt, allt väl.
Sen samlade fröknarna ihop barnen för att sjunga sångerna dom övat in, och då skulle barnen sitta samlade på golvet och vi vuxna ombads att ställa oss utmed väggarna och kanske även utanför så att alla skulle se. Men givetvis; stirriga vuxna kan inte använda hjärnan utan trängde ihop sig så nära barnen man kunde med resultatet att endast de som var närmast såg något... Milton blev dessutom undanknuffad av mer än en förälder och ville inte vara med längre så han fick va i min famn och stå långt bak där han inte såg sina kompisar... Jag blir så jäkla irriterad på sånt!
Så Luciafirandet blev inte vad jag hoppats på. Inte en enda bild har jag av lilleman, och inget bra minne från hans första Lucia heller. Kvällen blev desto bättre när vi kom hem, vi gjorde vårt egna pussel och spelade Memory innan det var trött läggdax!

Luciadax

Hade bonusen att få ha Milton lite hos mig i helgen som gick, som kompensation för att han var hos sin pappa en dag förra helgen när jag var på årets enda julbord.
Jag bestämde mig för att vi skulle ha en toppendag tillsammans, och det hade vi verkligen! När han kom till mig på lördag eftermiddag började vi med att baka lussekatter:

På kvällen när vi ätit middag möblerade vi om lite i vardagsrummet och satte fåtöljerna framför tv´n med ett bord mellan oss och så poppade vi popcorn och blandade saft och startade en DVD med Smurfarna och gick på bio! Det var väldigt populärt, framförallt popcornen som var premiär för Milton!

Söndag morgon när vi ätit frukost och öppnat dagens lucka i adventskalendern körde vi till IKEA och handlade lite småsaker till vårt hem. Och sånt tar ju på krafterna...

Idag är det Lucia och i eftermiddag är det Lucia-firande på hans förskola. Hans pappa har köpt en tomtedräkt han ska ha på sig och jag har kameran redo. Längtar efter lilleman så det värker i magen! Finns inget finare än han! Han har nog märkt av att jag är lite nere på sistone, för han har varit väldigt mån om mig och frågat mig många gånger: "Är du glad, mamma?" Igår hade han för första gången på dagis frågat efter mig och gråtit lite, så nog är det en känslig liten kille jag har...

Redan December!

Jaha, då var vi en vecka in i December redan. De senaste veckorna har sprungit iväg, tiden har gått jättefort fram till min tävlning förra helgen, och sen helt plötsligt var allt över! Det var jätteroligt och jag är väldigt glad och nöjd över min prestation och är taggad inför nästa års satsning. Roligast var att Miltons pappa tog med lilleman för att titta och heja på mig! När jag var uppe på scenen hörde jag Miltons röst: "Heja mamma!"  och "Kom igen, mamma!" och det gjorde mig varmare än vad jag kan beskriva...

Enda bilden från tävlingen jag visar här, för det är ju trots allt Miltons blogg

I tisdags vaknade både Milton och jag med feber och ont i halsen, och efter ett läkarbesök fick vi reda på att det var halsfluss och så blev det till att vara hemma resten av veckan... Vi har mest myst hemma och hållt oss till stillsamma aktiviteter som att julpynta, måla, bygga pussel och leka med lera. Så här fint har vi fått det hemma hos oss nu!

I helgen gjorde vi ett besök på Mini-Zoo:et som djuraffären i Lomma/Hjärup har. Lika uppskattat som vanligt, även om det kanske blev lite traumatiskt för Milton eftersom jag "slogs" med den glupske geten som ville ta all mat från kaninerna, och blodvite uppstod när jag skar mig i fingret...

Nu vill vi ha en frisk Jul, och lugna dagar fram tills den är här. Julklapparna är så gott som klara, planen för firandet är så gott som klart och jag ser fram emot Julen även om den blir lite annorlunda i år.