Mellandagar

Då var Julen över för i år. Inte den jul jag hoppats på eller önskat för mig och Milton, men ändå ganska bra när jag väljer att titta på godbitarna. Jag hade ju Milton hos mig mest hela tiden, och det är vad som betyder något för mig.
Lillejul var vännerna från Trelleborg hos oss och vi åt tillsammans och öppnade julklappar. Milton blev mäkta förtjust i sina klappar som innehöll Lego! Sen var han även ganska förtjust i påsen paketet legat i...

Julafton körde vi till min mamma på förmiddagen och stannade tills vi ätit lunch och hunnit öppna klappar och lekt lite med dom. Milton fick bla två pussel, som snabbt blev favoriter bland klapparna.

Jag lyckades hålla honom vaken i bilen hem, så vi kunde ta en tupplur tillsammans innan hans pappa kom och var Tomte vid 15-tiden. Milton blev livrädd för tomten; jag överdriver inte! Han var vettskrämd och hans pappa fick ta av masken för att han skulle lugna sig. Sen delade han ut klapparna och satt kvar medan Milton öppnade sina paket. Så långt var allt väl.
Vi satt sen på golvet och byggde pussel, och jag kände att det körde lite konstigt i magen, så jag reste mig för att hinna ut på toaletten men hann inte innan jag kräkte över golvet... Milton ställer sig upp sekunden efter och kräker även han, över pussel och leksaker... Kan säga som så, att det var ingen höjdare att vara ensam mamma vid det laget... Jag kräkte inte mer, och Milton ulkade två gånger till utan att det kom nåt direkt, men vi var båda trötta och medtagna och orkade inte nåt. Så nån julmat åt vi inte. Jag hittade lite rester i kylen som vi försökte trycka i oss, och sen tog vi en lugn promenad med soporna innan vi slog oss ner i soffan och tittade på film. Inte den jul vi önskat oss, men en jul jag kommer att minnas...

Juldagen skulle Milton till sin pappa för att fira jul, men hans rädsla att bli smittad av magsjukan gjorde att Milton fick stanna hos mig, jag fick avboka mina planer för dagen/kvällen, planera om vad gällde mat osv, och ha en mysig kväll till med min son. Vi poppade popcorn på kvällen och tittade på Smurfarna och drack saft ur sugrör och troligtvis hade han en så bra dag med mamma att han inte ville sova... Det var ett helsicke vid läggningen, och det slutade med att han fick ligga hos mig i soffan när jag såg på film. Hela natten var orolig den oxå, och jag led så med honom. Han grät efter mig och sa att han ville vara hos mig och klamrade sig fast vid min arm...

Som om det inte räckte med elände har lilleman nu fått feber och öroninflammation och är hemma från dagis... I och för sig var det "lika bra" eftersom förskolechefen ringde igår och sa att vi idag skulle få lämna Milton till helt okänd person på förskolan, vilket jag ändå inte hade gjort. Vi är garanterade känd personal för Milton även under sammanslagningen på lov, och det är deras förbannade skyldighet att fixa det! Nu är han inte ens på sitt eget dagis, så även miljön är okänd för honom, och inte fan lämnar jag honom som en pryl för förvaring utan att han känner sig trygg och hemma! Att endast en av 10 från hans dagis jobbar i mellandagarna är inte Miltons eller mitt problem, och jag hoppas att mitt mail till förskolechefen idag gör att dom har klart för sig inför nästa vecka då Milton förhoppningsvis ska kunna vara i stöt igen!

Nu ser jag fram emot Nyår och gärna lite mindre sjukdomar än vad vi avslutar detta år med.