Längtan

Som jag längtar efter lilleman... Visst behöver jag, och uppskattar min egentid, men han fattas mig när han inte är hos mig. Och det är inte bara när han är hos sin pappa; det kan vara mitt på dan när jag är på jobb oxå. Jag har på sistone känt hur vår relation har förstärkts och jag kan mer "känna honom" och vad han tänker och hur han funkar. 

Han blir allt mer självständig, och 4-årstrotsen är på väg in. Än så länge är den hanterbar, och jag känner att han såklart ska få testa gränserna, det hör ju till, och jag får med fast och varm hand visa honom vägen. 

I tisdags ringde förskolan och berättade att han fått hjälp av en kompis att stoppa upp en sten i näsan... Så det blev ett besök hos doktorn som inte hittade något. Alltså har den med största sannolikhet ramlat ut igen. :) Han var verkligen duktig hos doktorn; satt hur fint som helst och gick med på undersökningen utan vare sig tårar eller motvilja.

Snart är det Milton-helg. Fredagsmys, lekplats och grillning består grovskissen av. Gott om tid för mys och för spontanitet. Längtar!