Idag var det dax för Milton att bli hämtad av mig på dagis, efter två dagar hos sin pappa. Det var en glad, smutsig och lite solbränd kille som mötte mig på lekgården med en traktor i högsta hugg! Väldigt skönt att se honom och få känna hans små armar runt min hals; har saknat honom och jag bestämde mig för att vi skulle få en mysig eftermiddag.

Så... vi har varit på lekplatsen med hans kompisar, och vi har matat ankor (även om Milton hellre ville äta brödbitarna själv än att ge dom till ankorna...) En promenad med vagnen hann vi oxå med innan det var middagsdax, lite mys i soffan med välling och sen kunde jag lägga en nöjd liten kille för kvällen.

Det känns lite ensamt när jag lagt honom, men samtidigt uppskattar jag den här tiden på kvällen då jag inte behöver bry mig om nån annan än mig själv. Jag kan plocka med tvätt, vattna blommor, fixa med uteplatserna, sitta vid datorn, städa, prata med mamma i telefon eller vad farao jag vill. Det är MIN tid och jag behöver inte ta hänsyn till någon annans krav och behov. Sådana här kvällar ger mig andrum och den styrka jag behöver för att sen kunna dela mig och sätta mig själv åt sidan för andras behov. Ensamtid är viktig, och inget som är farligt.