Influensa

En hel vecka med influensa har passerat.

Det började förra helgen, efter en fin lördag med besök i Husie Mosse och sen middag på Jensens Böfhus på kvällen.



Promenad i Husie Mosse



Middag på Jensens!

På natten började Milton få feber, och fick sova i min säng. Söndag morgon var han ändå ganska pigg och ville åka till Museet som bestämt. Så lite Alvedon och fika med och så blev det en lugn och bra dag på Museet ändå.

Men kommande natt var det kört; 40 graders feber och helt utslagen... 😢

Utslagen febrig stackare...

Måndag stannade vi hemma och gjorde mest ingenting. Det var fantastiskt vårväder och på eftermiddagen var vi ute och vårstädade altanen och rabatterna. Frisk luft gör gott!

Sen var det min tur att bli sjuk... Tisdagen minns jag mest i en febrig dimma och sen tog Miltons pappa över VAB:en och jag övergick till att va sjuk, vilket jag sen var ända fram till helgen.

I lördags hade Milton och jag taco-mys när hans pappa var och spelade hockey. Sen såg vi Melodifestivalen ihop och Milton röstade på "farbröderna". Vi har inte riktigt samma musiksmak...

Även i söndags träffades vi, för då var det 4-årskalas för kompisen Vincent. Det var Miltons första riktiga kalas och han ville ha mig kvar vilket jag kunde gå med på. Nu pågår planeringen för fullt i Miltons huvud inför hans egna kalas till sommaren och han har 1000 idéer, vilka säkert hinner förändras mer än en gång innan vi är där...

Vi hoppas på vår...

Den här segdragna vintern gör oss inget gott alls längre. Småsjuka, trötta och allmänt kinkiga kan man väl beskriva allmäntillståndet. Milton frågar ofta när vintern tar slut, när vi ska slippa overall, överdragsbyxor och vantar... Vi pratar mycket om våren som ska komma, och vi har letat lite vårtecken hemmavid och hittade bla de första blommorna som kämpat sig upp!

När jag frågar Milton vad han vill göra nästa gång vi ska ses, är svaret oftast att han vill lägga pussel, läsa, leka med bilarna och rita... Härligt att hans önskemål för att få en perfekt kväll med mamma inte är svårare än så för mig att bemöta.

Nu till helgen ska vi i alla fall göra lite mer än att bara va hemma och leka. Tanken är att vi på fredag när jag hämtat på dagis ska köra till Hemmakväll där han får välja en film att hyra och även handla hem lite av deras fenomenala godis (har ni inte provat de chokladdoppade popcornen har ni missat något...). Så fredag blir en filmkväll i soffan som för min del med största sannolikhet kommer att kantas med 2000 "varför då?" under filmens gång...

På lördag kväll ska vi ut och äta på restaurang! Vi gjorde ju det strax före jul, lilleman och jag, och det pratar han fortfarande mycket om. Så det blir en repris på Jensens-besöket, men denna gång med lite sällskap av en annan familj om dom är friska och krya.

Så inför stundande restaurangbesök blev Milton klippt igår. Han var mäkta stolt över hur fin han blev, och jag är mäkta stolt över att han står helt stilla i duschen och låter mig köra med trimmern tills jag är nöjd med resultatet...

Han har även bestämt att han ska ha en vit tröja med knappar på när vi ska ut och äta. Lite fundersam är jag, för jag kan inte minnas att han har någon sådan...? Kanske en pik om att vi borde köpa en?

Just nu är han den motor jag behöver för att ta ett steg till, och ett steg till, och ett steg till... Han ger mig så fantastiskt mycket LIV och jag kan ibland känna hur jag slår på autopiloten och låter bli att tänka och känna när han inte är hos mig, för att sen ta igen det tusenfalt när han är hos mig igen. Bara den känslan när jag hämtar på dagis och han ser mig och hela han spricker upp i det mest äkta leende som går att uppbringa och han kastar sig i min famn... Eller när han sträcker upp sin lilla hand till min när vi går över gården till bilen... Eller när han säger att han inte kan sitta själv i soffan när vi ser på tv, för han behöver sitta i mitt knä för att må bra... Eller när han säger att han vill va hos mig alltid... Eller när han pussar mig på näsan och säger att "du är inte alls gammal, mamma!"...

Kan det inte bli fredag nu!!!! :)

VABruari

Hörde/läste att februari kallas VABruari. Börjar förstå varför, bara några dagar in i månaden... För krya är vi inte! En vecka i värmen med sol, bad, drinkar och obegränsat med glass hade gjort både mig och lilleman gott.
Det är inte så att vi är riktigt sjuka, utan det ligger liksom och pyr, men vill inte riktigt bryta ut. I lördags var i och för sig Milton mer krasslig än så. Vi hade tagit oss till Malmö Arena för att titta på ishockey och under matchens gång blev lilleman allt varmare och till slut satt han nästan och somnade i min famn... När vi kom hem sen ville han knappt äta, men jag fick i honom dricka i alla fall. Han fick ligga i soffan fullt påklädd och med filt och skakade så han frös. :(
Slutligen somnade han där, och jag tittade på Melodifestivalen samtidigt som jag försiktigt klappade på den varma lilla kroppen. Inte ens lördagsgodis lockade honom!

Mäktig entré för Mif, så vill jag oxå ha det när jag kommer till jobb

 



Febriga ögon...



Nerbäddad i soffan till Melodifestivalen

Och till slut somnar man....

I söndags gjorde vi ett väldigt uppskattat besök på Malmö Museer. Vi började med Malmöhus och det tog inte lång tid för Milton att fatta att detta är ett ställe där man kan få reda på hur mycket som helst av sånt man är nyfiken på! Så frågorna haglade och han sög in all nyvunnen kunskap som en svamp.

Även Tekniska Museet var populärt, att kunna gå in i en ubåt, att se hur det ser ut i en cockpit på ett flygplan, titta på gamla bilar och se hur en ångmotor fungerar. Även det lilla leklandet som byggts ut sen jag var där sist var väldigt populärt.

Tycker att det är fantastiskt hur mycket man får för de 40kr det kostar att gå in där, när man jämför med hur mycket det kostar att gå på ett lekland eller på ett badland... Sen blev jag rätt sned på att det ska kosta 15kr i timmen att parkera där... Snacka om att ta igen för billigt inträde!

Roligt hade vi det i alla fall! :)

Leklandet på Tekniska Museet

Snart väntar en helg utan Milton, men jag tror nog att vi ses lite ändå; det brukar nästan alltid bli så. Kanske hans pappa vill träna, och då ställer jag såklart upp och får lite extratid med den viktigaste lilla människan i min värld. Tänk om han visste vilken makt han besitter, hur viktig han är för mig och hur mycket han betyder. Om han så bara uppfattar en bråkdel av den kärlek jag känner för honom så måste han känna sig som den mest älskade pojken på jorden! Och när han vid nattningen säger till mig att det bästa på hela helgen varit att vi varit hemma och myst så mycket, och att han älskar mig till månen och tillbaka... Ja, jag finner inga ord, men mina tårar rinner av lycka för denna perfekta lilla varelse.

På hal is!

Milton har nu fått göra sin premiär på skridskor. Han var väldigt övertygad om att han skulle klara det hur lätt som helst, för det ser ju onekligen lätt ut när han kollat på hockey med pappa... Men se, så lätt var det visst inte på riktigt!
Han är ju ganska lik mig och ställer höga krav på sig själv och ska kunna allt med en gång, så det blev en hel del sura miner och lite gråt när han hamnade på rumpan... Men efter lite kämpande lyckades han med att hålla balansen ganska bra och även ta sig fram några centimeter om än stapplande... Allt som allt tyckte han i alla fall att det var kul, så vi ska försöka åka med honom en gång i veckan nu så länge säsongen varar.

Vintern verkar stanna kvar här ett tag till, det är kallt och ruggigt och Milton är ju ute mycket på dagis om dagarna vilket gör att vi försöker hitta på saker inomhus så gott vi kan. Det blir mycket sällskapsspel för tillfället, men Milton gillar även att köra Mario Cart på vårt Nintendo Wii, och han börjar bli riktigt duktig även om det även här lyser igenom med prestationskrav...

Fåglarna har långt om länge hittat maten vi hängt ut på altanen och försökte i helgen sätta nån slags rekord när det satt 5 fåglar på maten och ett antal undertill som fångade upp det som ramlade ner...

Igår var vi på kalas i Trelleborg hos vännerna som båda fyllt år. Milton och kompis Julia är inne i en riktig bråkperiod där man ska göra tvärtemot hela tiden för att reta den andre. Detta medförde att Milton tjurade hela vägen hem för att Julia inte ville krama honom när vi skulle åka. Hade hon däremot velat kramas hade Milton garanterat inte velat kramas, och då hade Julia tjurat för det... Kort sagt kan man säga att det är ganska krävande att reda ut dom två tillsammans just nu, men det är så det är med ensambarn! :)

En vecka in på 2013

Jullovet som var så långt när det låg framför oss... Och så kort det var nu när det är över och vi redan är en vecka in på det nya året!
Men, så bra vi har haft det, Milton och jag. Det är verkligen en lyx att få spendera så mycket tid med lilleman, och jag hoppas och tror att han liksom jag haft det bra och njutit, trots att vi båda varit krassliga till och från hela tiden...

Nyår spenderade vi enligt traditon med vännerna från Trelleborg, denna gång hemma hos oss i Åkarp. Milton och Julia höll full rulle hela kvällen, och medan tjejen somnade i soffan vid halv elva så höll sig Milton vaken in på det nya året utan gnäll!

Han firade dessutom in det nya året med en skål glass, innan han somnade i soffan han oxå...

Helgen som nu gick spenderade vi i Huskvarna hos goda vänner. Där fyllde sonen 3 år så vi hann med att fira lille Emilio och även att gå och se HV71 vinna över Timrå med 2-0. Milton tyckte att hockey var en höjdare, även om han hade svårt att förstå varför de med randiga tröjor inte hade klubbor, och varför det behövdes poliser på isen, för man får ju inte lov att slåss...

Idag har förskolan studiedag, men imorgon är det vardag även för Milton. Hoppas han har mycket roligt med sig att berätta för kompisarna när han kommer dit!

Det var julen det...

Så många dagar vi haft vår nerräkning till julen, lilleman och jag. Sett fram emot den, öppnat våra kalendrar, julpysslat, julbakat, pyntat och pratat om julen. Och så vips, är den över...!!

Vi firade Lillejul hos vännerna i Trelleborg med tacokväll och julklappsöppning för barnen.
Julafton hade Milton och jag en egen stund med våra klappar innan han firade jul med sin pappa och den delen av hans familj.
Juldagen fortsatte vi med julfirandet, nu hos min mamma och hennes lille kattunge Kalle.

Tror nog att både jag och Milton är rätt mätta på julen nu. Så igår hade vi nästan fyra timmar på Busfabriken för att rasta av oss, och idag har vi handlat inför Nyår och även haft lek-date en stund på eftermiddagen.
Nu känns han febrig, så vi får se hur morgondagen blir... Jullov har vi i alla fall och det är min själ inte fel!

Julstämning

Milton och jag har denna helg varit i riktig julstämning. Det har varit mys från början till slut, och det känns riktigt tungt att helgen är över.
Fredag var det obligatoriskt fredagsmys, och denna fredag kunde jag till Miltons förtjusning äta pizza jag oxå, eftersom min diet är slut. Han var uppe lite längre än på vardagarna och satt mest i min famn i soffan och såg på film och pratade.

Lördag blev det minsann sovmorgon till klockan åtta! Och efter en mysig frukost med kalenderöppning startade vi vårt lilla kaos i köket med bakning som tog hela förmiddagen och en bit in efter lunch. Men bra blev det!

Framåt kvällen klädde vi oss i finkläder och promenerade bort till stationen och tog tåget ut till Hyllie. Där promenerade vi runt på nya köpcentrat Emporia en stund och tittade i affärer, träffade Tomten, tittade på fina saker och fördrev tiden.

Klockan fem hade vi sen bord bokat på Jensens Böfhus och Milton var jätteduktig och var bara lite gnällig innan maten kom in, vilket inte var så konstigt eftersom han var rätt hungrig... Han åt bra, pratade glatt, tittade förundrat på allt vackert och sa flera gånger att detta var så mysigt, mamma!
Och när det äntligen var dax för efterrätten var det en mycket lycklig liten kille som TRE gånger gick och tog mer glass...

Enkelt oxå att sätta sig på tåget hemifrån, slippa bil, slippa parkeringsavgifter och slippa gå så långt. Detta kan vi göra om, vilket Milton oxå flera gånger har påtalat att han vill... :) Känns faktiskt riktigt roligt att kunna göra något sånt här lyxigt med honom och att han uppskattar det. Både personalen på restaurangen och andra gäster där berömde honom och jag blev nästan tårögd av stolthet!

Sen var det en trött kille som satte sig på tåget hem...

Han klarade att få i sig 4-5 bitar av sitt lördagsgodis när vi kom hem, sen var han så mätt att han inte orkade mer. Och klockan 20:40 sa han att han ville gå och lägga sig, och han somnade på två röda...

Igår var det ett jäkla väder. Ångrade lite att vi inte var ute mer i lördags när det var så fint väder och sparade bakandet till igår, men det är lätt att va efterklok! Så för att få något roligt gjort körde vi till Busfabriken några timmar vilket såklart var väldigt uppskattat.
Eftermiddagen var ganska rastlös, men på något vis gick ändå tiden och efter middagen hade vädret lugnat sig så vi klädde oss varmt och tog oss ut och lekte i snön nästan en timme innan det var dax för kvällsbestyren med dusch, plocka fram kläder inför dagis, kvällsfika och nattning.

När jag var på väg i säng stannade jag utanför Miltons rum och tittade in på den lugnt sovande lille killen och blev så varm i hela kroppen. Det finns inget jag önskar mer än att jag skulle få vara med honom alltid, men jag vet ju att det inte är så och det är en konsekvens jag får leva med och sörja. Nu får jag bita ihop tills onsdag då han är hos mig igen, och ni kan tro att jag längtar!