VABruari

Hörde/läste att februari kallas VABruari. Börjar förstå varför, bara några dagar in i månaden... För krya är vi inte! En vecka i värmen med sol, bad, drinkar och obegränsat med glass hade gjort både mig och lilleman gott.
Det är inte så att vi är riktigt sjuka, utan det ligger liksom och pyr, men vill inte riktigt bryta ut. I lördags var i och för sig Milton mer krasslig än så. Vi hade tagit oss till Malmö Arena för att titta på ishockey och under matchens gång blev lilleman allt varmare och till slut satt han nästan och somnade i min famn... När vi kom hem sen ville han knappt äta, men jag fick i honom dricka i alla fall. Han fick ligga i soffan fullt påklädd och med filt och skakade så han frös. :(
Slutligen somnade han där, och jag tittade på Melodifestivalen samtidigt som jag försiktigt klappade på den varma lilla kroppen. Inte ens lördagsgodis lockade honom!

Mäktig entré för Mif, så vill jag oxå ha det när jag kommer till jobb

 



Febriga ögon...



Nerbäddad i soffan till Melodifestivalen

Och till slut somnar man....

I söndags gjorde vi ett väldigt uppskattat besök på Malmö Museer. Vi började med Malmöhus och det tog inte lång tid för Milton att fatta att detta är ett ställe där man kan få reda på hur mycket som helst av sånt man är nyfiken på! Så frågorna haglade och han sög in all nyvunnen kunskap som en svamp.

Även Tekniska Museet var populärt, att kunna gå in i en ubåt, att se hur det ser ut i en cockpit på ett flygplan, titta på gamla bilar och se hur en ångmotor fungerar. Även det lilla leklandet som byggts ut sen jag var där sist var väldigt populärt.

Tycker att det är fantastiskt hur mycket man får för de 40kr det kostar att gå in där, när man jämför med hur mycket det kostar att gå på ett lekland eller på ett badland... Sen blev jag rätt sned på att det ska kosta 15kr i timmen att parkera där... Snacka om att ta igen för billigt inträde!

Roligt hade vi det i alla fall! :)

Leklandet på Tekniska Museet

Snart väntar en helg utan Milton, men jag tror nog att vi ses lite ändå; det brukar nästan alltid bli så. Kanske hans pappa vill träna, och då ställer jag såklart upp och får lite extratid med den viktigaste lilla människan i min värld. Tänk om han visste vilken makt han besitter, hur viktig han är för mig och hur mycket han betyder. Om han så bara uppfattar en bråkdel av den kärlek jag känner för honom så måste han känna sig som den mest älskade pojken på jorden! Och när han vid nattningen säger till mig att det bästa på hela helgen varit att vi varit hemma och myst så mycket, och att han älskar mig till månen och tillbaka... Ja, jag finner inga ord, men mina tårar rinner av lycka för denna perfekta lilla varelse.